Som alla första gångsföräldrar har man ju noll koll på vad som kommer hända när bäbis väl är ute.
Jovisst, man blir trött, man blöder, man kan bli lite lessen osv..
En av mina stora skräcker är att inte kunna säga nej, tänk om vi kommer hem från BB, vi är hellt färdiga, kroppen gör inte längre som man vill, bäbis bara skriker, amningen vill inte komma igång, folk vill hälsa på och vi kan inte säga NEJ!!
Läste detta och tyckte det va underbart:
Läs HÄR

Hon plockar upp skräcken som jag känner och hon skriver så bra att det är inte dom som vill hälsa på som är dum, utan vi, som inte kan säga nej...
Nu hoppas jag naturligtvis att för första gången i mitt liv jag kommer att kunna säga nej utan att gråta pga dåligt samvete, men oddsen för det är ju inte så stor, nyförlöst, trött och hormonell...