Telefonen ringde imorse efter att jag varit på jobbet en timme. Det va mamma som ringde och sa att hon va på väg till akuten med svårt att andans, tung i bröstet, ont i armen och ont i käken. Hjärtinfarkt, är det första som slår mig. Moster va med henne så jag stannade kvar på jobbet. Efter en timme har samtalet landat och hormonera kommer fram, stora lilleskuttårar kommer vällandes och jag inser att jag måste stänga och åka till min mamma som ligger på akuten!!
Sagt och gjort, tack vara väldigt snälla vikarier och chefer (som om dom egentligen hade nått val, för jag tror inte dom ville ha en hysterisk gråtande jag på jobbet hela dagen), sprang jag över till min vän som jobbar tvärs över gatan och bad henne skjutsa mig till sjukhuset. Väl där var det fullkomligt kaos med brandlarm, branddörrar, ingen moster som svarade i telefon, ingen mamma som svarade, ingen i recpetionen som visste vart mamma tagit vägen. PANIK!!
Efter en liten stund ringer moster upp och jag hittar mig fram till rätt hiss, våning och rum! Där sitter hon, världens bästa mamma, lite medtagen men med ett leende på läpparna!! Min fina mamma! 
Hon lever, hon kan skratta och hon ser likadan ut, dock lite tröttare. Hon har väldigt högt blodtryck och måste stanna på sjukhuset över natten!! 
Nu är hon iaf på rätt ställe om nått mer skulle hända! Men herregud vilken panik man får. Min mamma får ju inte dö! Prickens mormor får inte dö. Vi kommer bli Prickens mammor och en vacker dag kommer vi oxå dö. Vi kommer att behöva lämna Pricken och Pricken kommer behöva finnas utan oss. Livets gång, jag vet, men vad har vi ställt till med!!!???

 

Annie

12 juni 2012 17:05

Men usch och fy vad läskigt! Det är hemskt att se sin mamma så sårbar oavsett hur "gammal" man är. Stora kramar till dig!

http://bebis2012.wordpress.com

attblimammor

12 juni 2012 17:13

Tack!! Nu är hon iaf hemma igen med "bara" ett högt blodtryck!
Men väntar sig ju inte och bli utan mamma när dom bara är dryga 50.. Livet är verkligen oförutsägbart!!!

 

Annie

13 juni 2012 12:04

Ja, det är det. Man vet inget om morgondagen, bara stunden som är här och nu. Än större orsak att vårda dagen och säga "jag älskar dig" ofta. :) Skönt att det gick bra med mammsen!

http://bebis2012.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom vår lilla son är här nu, så känns det som denna bloggen får gå i vila! Denna blogg har varit min/vår ventil genom hela bäbisgörandet och graviditeten och nu är ju lixom resultatet här.Nu börjar en helt annan resa, den livslånga      Om n...

4 veckor för tidigt kom han! Ture, vår fantastiskt underbare son!! Så älskad, så självklar, så underbar!       Just nu ligger vi på prematuren med honom. Han är fullt frisk men eftersom han är född i vecka 36+1 så får vi stanna några dagar ...

Herregud, ny vecka igen!! Och nu börjar räkningen bli lika förvirrande som i början. Vi är på vecka 37. Vi har fullgjort 36 veckor vilket betyder att det är 4 fulla veckor kvar tills bäbis ska komma ut, eller? Om 4 veckor har vi fullgjort 40 veckor, ...

Jag har det jobbigt, Frun har det jobbigt, allt är jobbigt!!Frun har det jobbigt med jobbet och lite avsmittade hormoner. Sen gör det väl sitt till att det är ganska nära nu. Man har nerverna lite utanpå kroppen.Jag har ont. Överallt, hela tiden! Jag...

En månad kvar.En månad till Umeås datum, 4 december.Mindre än en månad kvar enligt ULdatum, 3 december.Mycket mindre än en månad till mitt datum, 28 november.Lite mindre än en månad till fruns datum, 2 december.     Hur som helst är bäbis bar...