Så här nära har vi aldrig varit   

HÄR har vi lite info om vecka 30, 29+0!! Kan säga att jag börjar bli lite nervös.... Men på ett bra sätt   

26/3 Ruvardag 11, en dag efter första plusset, 58,2 kg
13/4 Vecka 7, 6+0, 59,4 kg
10/5 Vecka 11, 10+2, 60,4 kg
22/5 Vecka 13, 12+0, 60,3 kg
29/5 Vecka 14, 13+0, 61,6 kg
12/6 Vecka 16, 15+0, 62,1 kg
19/6 Vecka 17, 16+0, 62,5 kg
26/6 Vecka 18, 17+0, 63,0 kg
3/7 Vecka 19, 18+0, 64,4 kg
10/7 Vecka 20, 19+0, 65,0 kg
16/7 Vecka 21, 20+0, 67 kg
24/7 Vecka 22, 21+0, 68,4 kg
31/7 Vecka 23, 22+0, 66,3 kg minus 2,1 kg, hur gick det till?? Trasig våg!!
7/8 Vecka 24, 23+0, 68,3 kg, Så nu ligger vi på 10,1 kg viktökning med över hälften gjord, det måste väl vara ok ändå?!
14/8 Vecka 25, 24+1, 69,1 kg
21/8 Vecka 26, 25+0, 70,6 kg
28/8 Vecka 27, 26+0, 71,0 kg
4/9 Vecka 28, 27+0, 72,0 kg
11/9 Vecka 29, 28+0, 72,6 kg
18/9 Vecka 30, 29+0, 73,9 kg

Som alla första gångsföräldrar har man ju noll koll på vad som kommer hända när bäbis väl är ute.
Jovisst, man blir trött, man blöder, man kan bli lite lessen osv..
En av mina stora skräcker är att inte kunna säga nej, tänk om vi kommer hem från BB, vi är hellt färdiga, kroppen gör inte längre som man vill, bäbis bara skriker, amningen vill inte komma igång, folk vill hälsa på och vi kan inte säga NEJ!!
Läste detta och tyckte det va underbart:
Läs HÄR

Hon plockar upp skräcken som jag känner och hon skriver så bra att det är inte dom som vill hälsa på som är dum, utan vi, som inte kan säga nej...
Nu hoppas jag naturligtvis att för första gången i mitt liv jag kommer att kunna säga nej utan att gråta pga dåligt samvete, men oddsen för det är ju inte så stor, nyförlöst, trött och hormonell... 

Då har vi passerat 200 dagar som gravid! 80 kvar! Fast jag tror ju fortfarande att bäbis kommer 2 veckor för tidigt!

Hux flux har jag börjat oroa mig att Pricken ska vara sjuk. Nån "konstig" åkomma eller nått annat knas.
Dessutom kommer det över mig ibland, dom där  "vad har vi ställt till med"-känslorna.. Rädslorna!
Kommer vi mäkta med?
Är vi "stor" nog att ta hand om ett liv?
Är vi verklgen redo för det här?
Hur gör man?

Jag ångrar mig inte alls men ibland kommer dom där tankarna svischade förbi och ställer till det för min lilla hjärna..
Ja lite hysterisk är man ju... Och jag vet att det kommer bli bra. Jag är nog en fullkomligt normal blivande mamma!

Då har man återigen fått en OK-stämpel från MVC! Allt ser bra, möjligtvis lite lågt järn men inget att bry sig om!! Blodprov har tagits för och kolla så jag inte bygger antikroppar mot bäbis eftersom jag har nån muppblodgrupp!

Bäbis är ca 35 cm och väger ca 1 kg    
Jag ska sova när jag kan (eftersom det inte görs på nätterna), jag får ta en alvedon innan jag går och sover så kanske jag kan få nån timme sömn till!
Dessutom är alla träffar på MVC bokade HELA VÄGEN FRAM TILL BÄBIS KOMMER UT!!!
Jäklar vad det börjar dra ihop sig    

Helt fantastiskt spännande!!   

Jag som går och får mina naglar fixade en gång i månaden, måste ju sluta. Eller iaf snart gå över till vanlig fransk. Jag kan ju inte sitta där på BB med knallila naglar och en ny, ren bäbis! Alltså, gud va äckligt!! Långa (nu har jag inte så långa) naglar i nån skrikig färg kontra ett nytt, rent liv! Nä, fy, måste nog gör nått åt det... Blir väldigt korta och neutrala färger från och med nästa gång.. 

Våra vänner som har samma datum som oss skrev på bloggen igår att det är 12 veckor kvar. Vilket man borde ju kunna räkna ut när man skriver veckorna varje gång jag skriver ett blogginlägg, men så tänker jag ju inte, utan jag tänker det är långt kvar till 40, fast det är det ju inte, det är ju bara 12 veckor kvar!! Och jag har fått för mig att vi kommer få två veckor för tidigt så då är det ju lixom bara 10 veckor kvar, HERREGUD!! Vi har ju snart ett barn!!!! Shit, panik!!

Men mysigt....   

Har en bra dag, en riktigt bra dag. En sån bra dag att jag väckte frun med frukost på sängen imorse!! Eftersom jag har en bra dag måste jag försöka sammanfatta lite vad som händer med mig, min kropp och lite runtomkring. Inte bara köra på samma gnäll som det har varit på bloggen dom senaste månaderna.

Med mig:
Huvudet är med!! Jag som alltid börjar bli låg vid den här tiden, känner mig faktiska ganska okej i huvudet. 
Jag är lugn. Otroligt lugn. Visst skäller jag på frun, blir hormonell och lite allmänt hysterisk, men det är mest dom dagarna jag inte fått sova för jag har ont, men dom bra dagarna är jag så otroligt lugn!! Så himla skönt!
Nojjar, men det är väl som vanligt med förstagångsgravida. Minsta lilla kramp, spänning, annorlunda känsla, så blir jag nojjig. Men jag får vara sån, har jag bestämt! Härom dagen kände jag inte Pricken på ett bra tag. Jag hinkade kallvatten, buffade på magen, la mig på sätt jag vet att Pricken inte tycker om, ja jag provade det mesta! Tillslut så varvar jag ner och börjar fundera, Pricken har levt rövare hela dagen, så h*n måste ju faktiskt få sova. Men det tog några timmar innan det blev livat igen!

Med kroppen:
Ja jag tjockar på mig! Ju större jag blir dessto mer ont får jag. Nätterna är oftast väldigt jobbiga. Jag kör lite på ett varannandag liv! Men så får det va.
Pga blandning av magen/diskbråcket/foglossning har jag fått modifierat eller gett upp vissa saker:
Ge upp att måla tånaglarna.
Raka benen görs bara vid yttersta panik när jag känner mig som en varulv, men det sjunger på sista versen nu.
Bikinilinjen görs lite "på känn".
Skor är oxå ett litet projekt.
Upp och ner ur soffan/sängen börjar bli lite krångligare än vad det va förr.
Blir lätt andfådd.
Fått blemmor i ansiktet.
Sammandragningar.
Trött.
Tappar hår.
Får fett hår, fort.
Törstig, hela tiden, dygnet runt.

Lite runtomkring:
Jag går på gravidvattengympa en gång i veckan. Remiss från sjukgymnasten. SKÖNT!!
Ska börja på gravidyoga i oktober. Ska bli spännande och se hur det kommer gå.
Har insett att dom "bästa" veckorna är förbi, så jag känner mig ganska otymplig, vilket gör att jag inte orkar gå på prommisar mm.
Prickens rum sniglar sig fram, vilket kommer sluta i att jag bli vansinnig.
Ommålning av dörrarna här hemma går inte heller som planerat, så där kommer det oxå komma ett bryt snart.
Katterna ska avänjas från sovrummet och det är lite stressande. Sen har jag en otroligt känslig fru som redan är hysterisk över katterna, vilket driver mig till vansinne. Katterna ska ut ur rummet, så dom inte kväver vårat barn. PUNKT SLUT!!
Att vara hemma är på gott och ont. Det går ju inte och planera så mycket eftersom jag inte vet vilka dagar som är bra dagar. Dom bra dagarna orkar jag ganska mycket och dom dåliga dagarna vill jag bara gräva ner mig. Men iaf så blir det ju dom bra dagarna som blir drabbade, för jag törs/vill ju inte planera så mycket eftersom jag inte vill avboka.. Tur att frun orkar "rasta" mig när hon slutar jobba!

Ja men nu tror jag att jag har täckt det mesta just nu, UTAN att måla min onddimma över det!!   
Hur mycket gnäll det än är, så är jag glad och tacksam över att vi ska få barn. 
Jag har vårat barn i min mage, vårt efterlängtade, älskade barn och hur illa jag än mår i kroppen eller knoppen, så är jag tacksam att vi är en av dom som faktiskt lyckats!   

Sitter just nu och väntar på att en BM ska ringa upp!! Har fått riktigt ont på högersida om magen.. Mellan bäbismagen och min egna sida.. Lite svårt att förklara!! Kan inte trycka lite lätt för då gör det så otroligt ont. Fan man blir ju helskraj...   
Inte nog med det så har jag haft en katastrofnatt med smärta vilket gör att följande dag blir ju helt förstörd! Dessutom gör det så jäkla ont i hela "underredet" idag, så jag har ingen aning om jag har ont "som vanligt" eller om det är "en ny inte bra alls"onda...
Pricken rör sig så det är nog ingen fara, men det känns som en föga tröst med ett "nog"!!

Ny vecka, vecka 29, 28+0, idag och det firar vi in med en ny tjockisbild och lite ny vikt!

26/3 Ruvardag 11, en dag efter första plusset, 58,2 kg
13/4 Vecka 7, 6+0, 59,4 kg
10/5 Vecka 11, 10+2, 60,4 kg
22/5 Vecka 13, 12+0, 60,3 kg
29/5 Vecka 14, 13+0, 61,6 kg
12/6 Vecka 16, 15+0, 62,1 kg
19/6 Vecka 17, 16+0, 62,5 kg
26/6 Vecka 18, 17+0, 63,0 kg
3/7 Vecka 19, 18+0, 64,4 kg
10/7 Vecka 20, 19+0, 65,0 kg
16/7 Vecka 21, 20+0, 67 kg
24/7 Vecka 22, 21+0, 68,4 kg
31/7 Vecka 23, 22+0, 66,3 kg minus 2,1 kg, hur gick det till?? Trasig våg!!
7/8 Vecka 24, 23+0, 68,3 kg, Så nu ligger vi på 10,1 kg viktökning med över hälften gjord, det måste väl vara ok ändå?!
14/8 Vecka 25, 24+1, 69,1 kg
21/8 Vecka 26, 25+0, 70,6 kg
28/8 Vecka 27, 26+0, 71,0 kg
4/9 Vecka 28, 27+0, 72,0 kg
11/9 Vecka 29, 28+0, 72,6 kg

Ca 22:00-23:00: Lägger jag mig och somnar oftast omgående.
Ca 01:00-02:00: Första svängen upp ur sängen då jag har för ont för att ligga kvar.
Ca 03:30-05:00: Andra svängen upp ur sängen, återigen, för ont för att ligga kvar.
Ca 03:30-08:30: Kliver upp eller ligger ooch vrider och vänder på mig, färdigsovet är det iaf.
Ca 08:30-10:00: Får jag sova en liten stund.

Tack och lov att jag är sjukskriven för hur hade detta gått om jag arbetat?
Jag försöker av hela mitt hjärta att inte bli knäpp, men det är svårt, otroligt svårt!!
Jag känner hur livsgnistan falnar.. Jag blir bitter, arg och lessen och jag vet inte hur jag ska få det och bli bra igen!!
Jag vill inte vara bitter, arg och lessen. 
Jag vill må bra, vara lycklig, känna glädje och njuta av livet!