Jag har det jobbigt, Frun har det jobbigt, allt är jobbigt!!
Frun har det jobbigt med jobbet och lite avsmittade hormoner. Sen gör det väl sitt till att det är ganska nära nu. Man har nerverna lite utanpå kroppen.
Jag har ont. Överallt, hela tiden! Jag kan inte sova på nätterna eller på dagarna och det gör ju inte saken bättre. Mina fingrar går snart inte och böja längre, mina höfter/bäcken bara knakar och sprakar och ibland låter det som nått verkligen lossnar där inne, jag är snorig och allmänskicket känns inte riktigt okej. Jag har sammandragningar som gör ont. Det ilar neråt. Jag är konstant kissnödig. Illamående. Halsbränna lite varannan dag. Hjärnan och hormonerna spelar mig spratt, hela tiden, Fötterna värker. Mina fotknölar är borta. Jag samlar vatten som en kamel.
Jag är förmodligen fullkomligt normal men det är jobbigt...
Och precis när man börjat landa i att allt kommer gå bra, läser jag om en kvinna vars barn dog i magen i plötslig spädbarnsdöd i vecka 35+5 (alltså igår för oss), så nu är jag ju helt hysterisk över det igen då.. 

Så trött, så lessen!