Paniken över missfall har lagt sig. Risken finns ju kvar men det är inget jag tänker på 24 timmar om dygnet längre.
Nu har jag haka upp mig på att jag inte kräks. Visst jag kan må lite illa men jag kräks inte..
Undra om Pricken är kvar? Fast om den inte är kvar så borde ju mensen har kommit, för nu har jag ju inga vaggisar som stoppar det hela! 

"Åkommor"
Fortfarande ont i brösten, väldigt trött på eftermiddagarna, måste upp på nätterna och kissa, hungrig trots att jag ätit för 2 timmar sedan och är tokfull i magen, bubblig i magen, fortfarande "sendarag" när jag nyser eller sträcker på mig, inte riktigt sugen på kaffe längre (drack otroliga mängder innan ivf-behandligen).

Igår möblerade jag och Frun om i köket. Det blev väldigt mycket trevligare nu.. Lite trängre på ena sidan men det är ju bara Frun och jag som sitter i köket, har vi främmande så sitter vi i "salen" (nä vi bor inte i ett slott, vi bor i en trea, så egentligen sitter vi i vardagsrummet men det låter så tråkigt) och äter!

Jag vill tokshoppa men jag törs inte. Är så jäkla rädd att jinxa det hela. Jo, jag köpte faktiskt boken "Pricken" som en av kommentatorerna påminde mig om. För den heter ju Pricken, våran Prick!
Men jag känner att jag vill bli hysterisk, handla grejer, vagnar (vad man nu ska med flera till?), bilbarnstol, bil, kläder, filtar, blöjor, nappflaskor, nappar, skötbord.. Ja ni förstår! Men när man väl står där på HM och tänker köpa nått litet gulligt, då blir jag helt iskall och hänger tillbaka det... Ifall nått går galet! Fast det är ju så dumt för ifall nått går galet betyder väl inte det att vi ger upp? Vi har ju 3 eskimåer oxå.. Skitknepigt blir det i huvudet iaf.
Vi har blitt kallade på extra ultraljud den 23/4, så efter det kanske man kan morska upp sig och köpa nått litet!!

Vi och våra vänner, som ska på tidigt ultraljud den 19/4, har kommit på att vi ska ut och fira när vi gjort dom. För att då vet vi att nått verkligen finns där inne, nått som lever och mår bra! Vi måste lixom tillåta oss att vara lyckliga och må bra, vara glad över det här, inte grotta ner oss i allt som kan gå fel, utan fokusera på allt som kommer bli så bra och det vi har kämpat för i så många år!! Så är det!

Livrädd. Fullkomligt livrädd att få missfall. 
Kroppen gjorde en ny grej igår, den började ila, så jag fullkomligt ballade ur i hjärnan!! Försöker intala mig att kroppen kan hitta på vad som helst nu i början och det är mycket nytt som ska "ordnas" till.
Försöker intala mig att "inget blod, ingen fara". Fattar inte vad som har hänt sista dygnet med min lilla hjärna?!
Ju mer jag reagerar på allt som händer i kroppen, desto mer missfallstankar får jag, desto mer får jag för mig att jag kan tänka mig fram till ett missfall. Ekorrhjul!! Så jäkla dumt! Livrädd att jinxa nått genom att prata om det.. 
Man blir ju knäpp för mindre!!

Har inte testat nått mer och försöker verkligen landa i att allt ska gå bra, vilket är svårt när hjärnan hela tiden ställer till det!

Men kroppen känns densamma:
Stora ömma bröst.
"Sendrag" i bäbistrakten.
Illamående på morgonen, men jag kräks inte. Illamående, dagtid, innan jag kommer på att jag är hungrig.
Trött.

Försöker sova så mycket jag kan. Lyssna på kroppen och vila när det behövs. Äter det jag vill, när jag vill. Vilket fortfarande är mest Creme Fresch, ofta! Haha!

Nä nu har jag skrivit av nig, så nu hoppas jag verkligen att dessa dumma tankar försvinner..

GLAD PÅSK till er alla!

Jag tror jag har fått till räkningen, fast jag förstår den inte! Vi är ju egentligen på vecka 5+0, fast enligt nån som jag inte vet vem, förmodligen nån smart människa, så är vi i vecka 6.
Vem är det som har kommit på att man ska vara en vecka före? Varför ska man räkna så? Jag förstår inget alls av det..

Försöker och inte tänka så mycket idag. Ingen bra tänkardag.
Eller jag är fortfarande glad och lycklig, jag känner mig inte orolig eller bekymrad, utan det är bara jobbigt och tänka idag! Trött i hjärnan!

Imorrn är första morgonen på 56 dagar som klockan inte ringer tidigare än den ska. Ikväll är första kvällen på 55 kvällar jag kan gå och lägga mig klockan åtta (om jag vill) utan att behöva kliva upp och ta medicin klockan 22:30!! 
Imorrn är första dagen på 56 dagar jag är medicinfri!! Otroligt!!! 
Eller jag ska ju fortfarande ta Folacintabletterna men det är ju "bara" vitaminer och dom kan jag ta lite närsomhelst, bara det är en om dagen!
Nu gäller det bara att Pricken håller sig kvar utan all hjälp den har fått under dessa veckorna! 

Den officiella testdagen! 

Ruvardag 18.
Vi väntar barn.
Vi är med barn.
Vi är gravida.
Vi är med Prick.

Jag tänker tillåta mig själv att må bra, vara tjock, vara trött, vara gnällig, vara ett gravidmonster! För jag måste! Ska jag hålla andan i flera veckor till tills det är dax för VULet, då kommer jag gå under!! 
Just nu är vi här, just nu väntar vi barn! Resten av "dagarna" tar vi om/när dom kommer!

Just nu, just idag, väntar vi barn!!   
 

Imorrn är det testdag. Sista testet!! 
Jag är lugn, känner mig så otroligt lugn inför kommande resa att jag stressar upp för att jag är för lugn! Tokigt!

Igår tog jag och Frun beslutet att vi ska sälja vår lägenhet. Vi måste ta oss härifrån, då det inte går att sova på nätterna för det är så jäkla lyhört. Skönt att vi landat i ett beslut. Nu är det bara det praktiska att göra, knäppa kort och få ut den på annanons.

Igår fick jag nån form av bryt, vet inte om det va alla hormoner eller om det kom ikapp stressen under hela behandligen? Tårar kom det, och många! 
För att sortera lite så skrev vi upp listor på vad vi måste göra. Genast känns det bättre. Jag klarar inte riktigt och ha saker "hängande". Jag måste veta vad som ska göras, när det ska göras och vad vi behöver för att göra det. 
Från behandligens start bestämde jag mig att jag håller reda på alla tider jag ska ta medicin och Frun får sköta resten. Och så har det varit. Jag har inte orkat tänka eller för den delen kommit ihåg att jag ska tänka på nått annat än medicin. Men nu börjar jag sakta komma tillbaka till livet igen och inser att Frun inte gör saker på samma sätt som mig. Haha! Under min "dimmiga" medicinperiod har det inte gjort nått, men nu börja jag ju märka. Nu är hennes sätt lika bra som mitt sätt, för henne, inte för mig. Så nu måste vi kompa ihop oss igen!   
Jag är otroligt tacksam över att Frun tagit ett så otrligt stort lass under denna perioden och bara låtit mig vara i min lilla bubbla.

Idag blir det träff med ett par vänner, som gjorde en 3:e och lyckad insemination 3 dagar innan vårat plock. Det är ju skitroligt och ha några som man följer så otroligt nära! Detta är deras andra barn, så det känns skönt att ha lite stöd från nån som vet "hur det ska gå till". Dock ter sig denna graviditet inte det minsta lika hennes tidigare, men ändå! Eller ja, jag har väl andra runt mig som vet, men det är skönt att vi ligger så nära varandra! Vi får ha veckouppföljning varje vecka!! Haha! Flatornas nya "kafferep"     

Kroppen och huvudet då?
Otroligt svullen mage. 
Ingen viktuppgång.
Mår inte illa (bör jag vara orolig för det?).
Trött. Helt otroligt trött.
Humörsvängningar.
Gigantiska bröst som gör tokont.
Lite mindre "sendrag" i magen.
Kissnödig på nätterna. Inatt har jag varit uppe 4 gånger.
Spänd över "magtrakten" vilket gör det svårt att gå på toa, både nummer 1 och 2. Känns inte som jag kan slappna ordentligt.
Jag har slutat yrat.
Jag är ganska så lugn.

Alltså, jag ser inte klok ut!! Jag är så otroligt svullen om magen. Jag ser ut som jag hoppas göra i 4:e månaden inte i vecka 5. Det är så jäkla pinsamt. Har inte mer än en tunika som kan dölja magen och det är inte så fräscht och ha den på sig på jobbet hela veckorna.. Hemma är det ju skit samma för här strosar jag bara runt i mysbyxor.
Men jag förstår inte. Pricken är inte större än en äppelkärna (om ens det) men magen ser ut som en ballong. Jag måste kliva upp på nätterna och kissa. Jag har lite trubbel med nummer 2 då allt känns för trång inombords. REDAN!! Jag förstår inte vad det är som gör att jag ser jättetjock ut. Jag fattar inte vad det är som gör att jag är så svullen? Värst är det på eftermiddagarna/kvällarna.. 
Ska det fortsätta så här kommer jag inte kunna dölja det i 7 veckor till..

Onödighetstestade imorse:

Pricken är kvar och den verkar stark!!
Ett test kvar. Testdag på måndag, sen är det färdigtestat. Jag lovar!!

Nu ska man bara få in i huvudet att vi väntar barn, inte missfall!! Nojjar ju lite..
Sen ska man sluta med vaggisarna så Pricken måste klara sig själv.. Men det går, det måste gå!

Känner mig lugn! Väldigt lugn! Har inte riktigt förstått än, men jag är inte hispig eller allt för nojjig (jo det kommer över mig ibland, men oftas känner jag mig lugn). Jag känner mig lugn!!

Vecka 4 + 1, fast vecka 5.. Hmm.. Konstigt blir det. Förstår inte riktigt räkningen även fast jag googlar!

Mest för min egen del tänkte jag skriva upp lite kännetecken och nojjor. Nu vet jag inte om det sitter i huvudet eller om dom är på riktiga, men här kommer dom:

Innan gravtest:
Svullen mage.
Förvirrad.
Kommer inte ihåg nått.
Småhugg och molvärk av och till i "mens"magen.
Ont i brösten, alltså ont ont ont. Kan inte ligga på mage och sova ont, BHn skaver, till och med tröjor gör ont, samt att dom har blitt gigantiska (till Fruns förtjusning ;)).
Rapig.
Trött. Tog en sovning på nästan 12 timmar härom kvällen/natten.

Efter gravtest:

Blir ofta hungrig.
Svullen mage.
Ont i brösten.
Svajigt humör.
Trött.
Svider i magen (?).
Kissa på nätterna.

Nojjor just nu:
Creme Fraiche. För att inte tycka om det äter jag en faslig massa nu.

Snälla söta Prick, stanna nu kvar hos oss!!