Blir tokig på dom här Lutinus!! Den på morgonen och den på kvällen går väl an, men va fan, den där man ska ta på dagen funkar ju inte alls! 
Läkaren säger, ligg eller sitt still i 30 minuter efter att du tagit den. Å ja det funkar väl morgon och kväll..
MEN HUR GÖR MAN PÅ DAGEN? 
Dom på Lutinus"företaget" säger att man inte behöver ligga eller sitta efter instoppning.. 
Hur ska man göra?

Trodde man skulle kunna leva normalt efter insättningen av Pricken igen, men icke! 
Vill ju lixom att det ska bli så bra som möjligt för Pricken, så man följer ju slaviskt det doktorn säger. Vilket innebär katastrof för mitt psyke. Mitt sovande psyke!
På 39 dagar har jag fått sovmorgon (medicinfridag) 1 gång.. Det är INTE bra för mig!
Jag vet vad som komma skall, men det är vi iaf två som delar.. Den här måste jag ju göra själv! Känns ju inte ok och väcka frun varje morgon bara för att jag måste gå på toa..

Helt otroligt att det som tar mest, det är sovningen, inte ruvningen, inte sprutorna, inte nässprayen, inte alla tabletter, inte alla samtal med läkare, utan sovningen!! 
Låt mig sova!!

Urvräkning avklarad!
Så nu är jag lite nöjdare, bara nån svarar på hur tusan man ska göra på dagen...

Konstigt! Nånstans hade jag inte tänkt längre fram än till igår. Det har lixom tagit stopp i huvudet!! 
Men nu är vi här, ruvarstadiet, nu har vi en Prick inkvarterad och hoppas att den håller sig kvar!
Så nu börjar räkningen igen! Det är ett jäkla räknande med denna processen.. Man blir alldeles vimelkantig.. Tur "räkningarna" kommer efter varandra, så egentligen är det inte så mycket och hålla koll på!
Vi har testdag på dag 18, är inte det väldigt många dagar innan testdag?
18 dagar, det är ju verkligen huuur många dagar som helst... 
Vi har inte fått nån remiss på blodprov. Får man det när man ringer kliniken och berättar hur gravtestet gick?

Jag har fortfarande ganska ont efter äggplocket och har problem att röra mig normalt, dock har det blivit mycket, mycket, bättre om man tänker på hur jag va samma kväll! 
Återinföringen gjorde ont eftersom jag redan hade ont, eller ja inte själva insättningen, men "uppspärraren"!! Haha!
Kan fortfarande inte gå på toa som normalt men det berodde på att allt där i trakterna är fortfarande väldigt svullet och "bråkigt", det kunde visst vara ont lite överallt en månad framåt! Det är ju bra att och veta att man kan ha ont, så det inte blir en stressfaktor av det hela.. Känns iaf väldigt skönt att jag sjukskrev mig hela veckan, för jag hade inte klarat och jobba idag..

Igår när vi kom upp till Umeå, så va ju dom andra paren där oxå.. En av tjejerna som plockades i tisdag struttade in med "jag har ett vilktgt jobb"kläder samt klackskor, datorn i en väska över axelen och där satt jag och hade ont i mina mysbyxor.. Snacka om och känna sig liten! Men vissa tar det "hårdare" på än andra.

Känns väldigt skönt att det finns 3 "eskimåer" om det här skulle gå åt pipsvängen.. Har lovat frun att vi INTE ska tänka så, men man måste ju tillåta sig en gång, så jag säger det nu -Gud va skönt och ha eskimåerna i frysen!!
Så då vad det gjort..

Så, då är Pricken inkvarterad i mig så nu ska den bara fastna! Så det är bara och fortsätta och hålla alla tummar och tår några veckor till..
Vi har (som en av tjejerna sa i en av kommentarerna till ett tidigare inlägg) 3 eskimåer i frysen som får ligga där ett tag!

Är det nu man är/blir en ruvare? 

Känslostorm är det i mig just nu!
Jag kan liksom inte förklara varför, men det bubblar i mig! Ena sekunden vill jag skratta, andra sekunden vill jag gråta! Det kommer en liten tår ibland också...
Vet inte men det är ändå inte jag som ska vara så här... Men det är nog inte så konstigt! Många känslor, lång väntan har det varit, spänningar och oro...   

Igår var vi ju i Umeå för äggplock.
Resan gick jättebra upp. Vi kom ganska bra i tid, utan att behöva stressa.
Fick komma in på rummet nästan direkt, där frun fick lite knark som hon sa det (fast det var citodon). Lite behövlig vila för oss båda innan det var dags.
Naturligtvis var jag tvungen att gå på toaletten precis när sköterskan kom och hämtade oss. Och naturligtvis var det kö på toan också!! Typiskt mig!! Ett tag tänkte jag strunta i att gå på toaletten, för jag var rädd att frun skulle blir arg... haha! Men som tur är kom jag på bättre tankar och faktiskt gick...

Tillbaka och letade rätt på frun som hade blivit instängd i ett rum tillsammans med vår läkare, sköterskan och två stycken från nåt företag som gjorde nålarna dom använde för dessa ingrepp... Jaha, hej hej! Två främmande människor som liksom bara skulle stå och glo på! Tyckte det kändes väldigt konstigt och dumt! Men när allt väl satte igång tänkte varken jag eller frun på att dom var där!

Frun fick en liten dos morfin när hon skulle få bedövningen... Efter några sekunder kom ett litet tjoo då hon kände av morfinet. =) Söt!! Men trots det var det obehagligt och gjorde ont när läkaren började... Jag gjorde mitt bästa för att stötta hjärtat, men det var inte så lätt. Jag tyckte själv att det var lite läskigt! Hade en sekund en tanke på att släpa frun ur rummet och rymma hem igen! Men det hade varit en dum lösning!

Tillslut var läkaren klar för att starta äggplockningen. Hjärtat fick ännu mer morfin och dåsade bort lite mer. Läkaren pratade och berättade för mig vad hon gjorde. Jag lyssnade så gott jag kunde. Jag hade naturligtvis mitt prio på frun. Jag tänkte att läkaren vet väl vad hon gör, övriga med.. Men min älskling har nog ingen riktig koll på världen just nu så det är bättre jag har koll på henne!

Efter ett tag kom jag på att jag faktiskt var ganska nyfiken på hur själva proceduren går till egentligen och började kolla vad de höll på med egentligen.
Läkaren sög ut äggblåsorna genom nålen så klart, men sedan en lång slang som sköterskan fick ner i röret. När röret var fullt ropade sköterskan "NU BYTER JAG", läkaren stannade upp, sköterskan bytte rör till ett tomt, satte det fulla röret i en hållare till ytterligare en person, själva labbkillen som i sin tur tog röret, hällde ut det och gick igenom på jakt efter ägg!
På monitorn kunde jag också se när läkaren med sin nål stack håll på äggblåsan och hur vätskan försvann... Helt sanslöst häftigt!

Åter till frun... Som hade ett stadigt tag om min vänstra hand, som sakta men säkert förvandlades till en röd hand... Frun låg och pratade, svor och undrande ofta om det fanns några ägg... Tror labbkillen hörde detta för han uppdaterade oss bra om äggen.
Känslan när han sa att han hittat det första ägget var en stor lättnad!! Yes, då finns det iaf en chans!!!

Efter kanske 20 minuter var allt klart. Tappade helt tidsuppfattningen när vi var där inne. Men det kändes ändå som att det gick fort när det väl kom igång! Och min älskade fru var så duktig! Det var jag med! När allt var klart insåg jag att jag drog efter andan själv... Jag hade nog inte andats normalt på hela tiden jag heller.

När vi var klara fick vi gå tillbaka till rummet igen och vila lite igen. Frun var pigg ganska snabbt. Vi fikade lite och pratade med en sköterska och sen var vi klara för dagen.

9 ägg! 9 ÄGG har vi nu!! Och precis i detta nu hoppas jag att dom ligger nånstanns i ett labb och förökar sig!! Imorgon ska vi tillbaka igen! Då vill vi ha positiva och bra svar! Vi vill ha ett underbart vackert och fint ägg som vi kan föra tillbaka!!

Det är den enda som betyder nånting just nu!!!

Det och min fru så klart! Den modigaste, vackraste, roligaste och underbaraste människa jag känner!! Älskar dig så otroligt mycket min fina!!

Det är vår tur nu!!

Kärlek!

/ Mamma M

Äggplocksdag!
Man va ju inte allt för pigg när klockan ringde 03:15... Men upp och duscha och iväg!
Väl uppe va man ju hispigare än hispigast men det fixade sig med lite piller, så tillslut va mitt största problem mina rosa strumpor med kaniner på.. Haha!!

Fick så dåligt samvete för en av emryologerna kom in och frågade efter min makes personnummer, vavid jag svarade -Jag har en fru, och sen rabblade jag fruns personnummer.
Men stackarn blev så förskräckt att han hade sagt fel och han bad om ursäkt fler gånger.. Hua stackarn! Tycker så synd om honom!
För mig/oss gör det inget att det blir fel! Hoppas verkligen att han kan släppa att han sa fel..

Efter en drös mer "morfin" gick äggplocket ganska okej. Visst gjorde det ont och några svordomar kom... Tror nog Frun kan komma med en bättre förklaring på vad som egentligen hände i "plock"rummet! Får se om hon knåpar ihop nått!
Allt som allt hade jag förväntat mig nått mycket, mycket värre än det som va. Det jag dock inte hade tänkt på va den efterkommande smärtan! Sitta i en bil i 4 timmar efter ingreppet va kanske inte det smartaste.. 
Men nu är vi hemma, nerbäddad i soffan, med en värmekudde på magen! 

Nu har vi dom 9 äggen i "hönsgården" och en tid för "insättning" på torsdag! Bara att fortsätta att hålla tummarna!

Måndag! Efter 33 dagar är det äntligen en dag jag inte behöver tänka klockslag. Men istället är ju huvudet fyllt med farhågor som:

inga ägg

det finns ägg men inget av dom är bra

vi krockar på väg till Umeå

vi krockar på väg från Umeå

att det ska göra skitont

att jag ska kräkas

att frun ska svimma

att jag ska svimma

Ja, jag har hur mycket tankar om allt som kan gå helt jäkla galet.. Försöker hålla mig lugn och andas, men det är svårt!
Sluta tänk på det och sluta stressa, ja men hur lätt är det då, egentligen? När hela mitt liv upptas av detta, i tanke, i kropp och själ! 

Hua, undra hur detta kommer gå....

Nu är det färdigt! Sprayerna och sprutorna på hemmafronten är över! 
Idag va det bara sprayning 6:30 och 14:30 och ägglossningssprutan Ovitrelle klockan 20:30!
DET ÄR ÖVER!!!
Eller ja, det är väl inte över, egentligen är det väl bara en ny början.. Men det är så skönt att inte behöva tänka så mycket mer, inte vara styrd av tider längre!! Sååå skönt!
Ovitrellesprutan blev en liten pärs, då det va en helt ny typ av spruta... Men tillslut så gick det!

Nu är det bara och hålla tummarna att det finns nått ägg på tisdag och att det finns nått ägg som överlevt och delat sig som det ska på torsdag, sen är det väl bara och hålla tummarna att det fastnar, och sen är det bara och hålla tummarna att det stannar kvar.. Ja, som sagt, det här med att leva i nuet är lite svårt. Många hinder kvar på vägen!! Men prio ett är att överleva tisdag och torsdag!!

Denna veckan är det jobb måndag, sen blir det till och kliva upp 3:30 på tisdag för att åka till Umeå, sen ska jag vara "sjuk" resten av veckan. Tror det kan vara skönt och få några dagar "ifred" och landa i att allt förhoppningsvis är klart!! För nu är det väl klart va? Jag tycker att det räcker nu, eller ja, efter "insättnignen" igen, kan det få vara klappat och klart!! Vi bestämmer så!

Nu blåser vi på.... Typ!!

Sista dagen "som vanligt"!! Imorrn börjar vi och styra om allt... Imorrn är det dax för Ovitrellen! Sen är det ju typ dax!

Ikväll mellofinal med en massa goda vänner och god mat! Skönt och tänka på nått annat en stund..