Första offentliga magbilden!
Ja, jag är bara i vecka 17... Tjockis   

Man kan säga att magen och svanken har aldrig sett ut på detta viset förr!! Hahahaah!!
Hoppas jag kommer kunna återgå till min "standardstorlek" nån gång i livet igen!   

Ny vecka, igen! Fattar inte alls vart veckorna försvinner.. 20 dagar kvar till RUL! Spännande!! Jag ska inte redan nu börja nojja att nått kommer vara fel! Näpp, det ska jag inte!!

Vecka 17:
"Nu är bebisen ungefär lika stor som en avokado, kring 10 cm lång i sitthöjd och väger cirka 100 gram. Under de kommande veckorna kommer en växtspurt äga rum, då bebisen dubblar sin vikt och blir längre.

Bebisar är lekfulla både i och utanför magen. Din bebis har kanske upptäckt sin allra första leksak – navelsträngen – som kan vara rolig att dra i och klämma på. Även om bebisen ibland kan klämma tillräckligt hårt för att minska syretillförseln, behöver du inte vara orolig för att den ska hålla tag så länge att det orsakar skada.

Bebisen håller huvudet mer upprätt nu och ögonen sitter närmare varandra. Cirkulationssystemet och urinvägarna fungerar som de ska och bebisen drar in fostervatten i lungorna och andas ut det igen. Fostervattnet och fosterhinnorna fungerar också som en vätskefylld 'kudde' som skyddar bebisen inne i livmodern.

Ibland kan det göra ont i sidorna av kroppen när du gör plötsliga rörelser. Ligamenten på båda sidor av livmodern och bäckenet sträcks i takt med att bebisen växer. Det är helt normalt, men om det inte ger med sig utan fortsätter några dagar, eller förvärras, bör du prata med din barnmorska."

Ja men mer då? Jo, jag börjar bli tjock, ordentligt tjock, redan, fast det kanske är normalt och vara tjock nu. Inser att jag kommer inte bli "fint" gravidtjock utan jag är en sån som blir "badringsgravid" men det gör inte så mycket. Det syns iaf att det är en bäbiskula och inte bara "förmycketmat"mage   
Trubbel med en disk i ryggen och foglossning. Sitter jag i soffan med benen rakt, så domnar dom bort, så jag måste sitta "normalt" i soffan. Måste upp minst 2 gånger på nätterna och kissa. Kan inte längre sova på mage eller rygg för det trycker i magen. Stryker man med handen över "bäbismagen" så är det ganska hårt och spänt samt trycker och gör lite ont in mot kroppen! Allt detta förmodligen fullkomligt normalt!

Tog snacket med chefen igår om hans del att skriva under ang söka graviditespenning och han skulle fundera och skriva under. Kändes som en sten lättade från mitt bröst. Även fast man sitter på kontor så är det otroligt med tunga lyft och spring ändå. Men det blir väl så när man sköter städningen av 170 kvm, delat på två våningar utan hiss... Ja, och allt det andra man faktiskt oxå gör!

Det är ju en hel djungel det där med Försäkringskassan. Fast dom är ju ganska tydliga på sin hemsida men jag blir alldeles förvirrad iaf. Och blir jag förvirrad och "tappar kontrollen" på vad som händer/ska hända, då blir jag hysterisk! Så nu sitter man här, hysterisk och irriterad!
Moderskapsintyg.
Arbetsgivaren måste skriva under.
Graviditespenning.
Föräldrapenning.
Sjukskrivning.
Smärta.
Mitt i all soppa med att ha ont och inte riktigt kan gå, då ska man bli sjukskriven, men det kan man inte riktigt eftersom man inte vet om man får pengar från F-kassan. Nu sitter väl det mesta av mina ryggproblem i en disk, så egentligen ska det inte vara några problem, men det vet man ju inte förrän det är "för sent". 
Nä usch vilken dag det blev.. Nu får jag rycka upp mig och hasa mig till duschen och bli lite glad igen. Jag kan ju iaf inte göra nått idag. Vi börjar sortera på måndag i stället!! Ja, så får det bli!

Trevlig lördag alla där ute!

Vi var ju på inskrivningen i veckan och BM hänvisade mig till en sjukgymnast som kunde ge mig lite tips på hur jag ska träna osv. 
Idag va det dax att träffa henne. En väldigt trevlig dam med en piercing i näsan. Lite småfräck så där. Iaf kom jag in, vi tog i hand och började prata. Efter ca 3 minuter va hon helt inne på att sjukskriva mig på minst 50%... Halt broms stopp, sa jag!! Det finns inte riktigt planer på att sjukskrivas här inte.. Hon böjde, klämde och kände och fortsatte att prata sjukskrivning. Vi gick igenom mina arbetsuppgifter mm och jag började inse att jag måste nog ta ett snack med chefen och 1. be om hjälp eller 2. meddela att jag kommer nog bli sjukskriven! Hur tar man ett sånt samtal?
Helgen kommer att spenderas med att försöka komma underfund med hur jag ska göra med jobbet...
Skit oxå, det va inte så här jag tänkte spendera min helg, men hjärnan full i tankar!!

Efter att ha hört på lilla hjärtats hjärta så blev allting så himla verkligt (igen)!! Det är inte bara en Prick som fladdrar, den har ett hjärta, det är ett barn, det är vårt barn!!! Helt otroligt!!   

Eftersom vi är facebooknördar båda två + att jag börjar bli ganska stor så beslutade vi oss för att facebooka ut oss idag! Alla våra nära och kära visste redan och då kändes det bättre att göra det själv än att nån annan outar oss där.

Idag hos BM så såg allt bra ut! Alla värden va bra. Fick en "OK"stämpel i arslet och en tid för UL   
Hon ställde lite frågor som va väldigt kniviga, som jag inte har reflekterat över, typ förlossnigen.
Hur vill du/ni ha det? Vaginalt eller kejsarsnitt? Hur tänker du?
Som jag har tänkt så är det väl mer, ja Pricken måste ju ut, så på nått vis kommer den ut!! Vi skulle fortsätta prata om det nästa möte... Haha!!

Ny vecka, igen! Nu rasslar det på!!   

Imorrn är det inskrivning på MVC. Hoppas vi höra ett litet    där inne!!

Telefonen ringde imorse efter att jag varit på jobbet en timme. Det va mamma som ringde och sa att hon va på väg till akuten med svårt att andans, tung i bröstet, ont i armen och ont i käken. Hjärtinfarkt, är det första som slår mig. Moster va med henne så jag stannade kvar på jobbet. Efter en timme har samtalet landat och hormonera kommer fram, stora lilleskuttårar kommer vällandes och jag inser att jag måste stänga och åka till min mamma som ligger på akuten!!
Sagt och gjort, tack vara väldigt snälla vikarier och chefer (som om dom egentligen hade nått val, för jag tror inte dom ville ha en hysterisk gråtande jag på jobbet hela dagen), sprang jag över till min vän som jobbar tvärs över gatan och bad henne skjutsa mig till sjukhuset. Väl där var det fullkomligt kaos med brandlarm, branddörrar, ingen moster som svarade i telefon, ingen mamma som svarade, ingen i recpetionen som visste vart mamma tagit vägen. PANIK!!
Efter en liten stund ringer moster upp och jag hittar mig fram till rätt hiss, våning och rum! Där sitter hon, världens bästa mamma, lite medtagen men med ett leende på läpparna!! Min fina mamma! 
Hon lever, hon kan skratta och hon ser likadan ut, dock lite tröttare. Hon har väldigt högt blodtryck och måste stanna på sjukhuset över natten!! 
Nu är hon iaf på rätt ställe om nått mer skulle hända! Men herregud vilken panik man får. Min mamma får ju inte dö! Prickens mormor får inte dö. Vi kommer bli Prickens mammor och en vacker dag kommer vi oxå dö. Vi kommer att behöva lämna Pricken och Pricken kommer behöva finnas utan oss. Livets gång, jag vet, men vad har vi ställt till med!!!???

Vi måste köpa ny bil. Vi har inte råd med ny bil. Problematiskt!
Vi har en bil, en Seat Ibiza, så inte ens med mycket våld kommer vi få in en barnvagn i bilen.
Vi började i fel ände. Vi vaknade, åkte ut och provkörde, blev kär och nu mest bara förbannad för att vi inte kan köpa den. Men det lägger sig. Vi måste bara tänka om!

Det som är så dumt är ju att man sitter ju inte med så mycket buffert när man har gjort 3 insättnigar a 12 000 kr styck. Att IVF:en skulle ta på första försöket hade vi nog inte heller räknat med. Vilket gör att att man bli så himla "dumsnål" nu. Alla pengar vi får in vill vi ju att dom ska gå till Pricken, INTE till en kontantinsats till en biljäkel. Alla pengar ska gå till en buffert så man slipper ta ut så många mammadagar i början.
Men det är nog bara och bita i det sura äpplet, vi måste ju ha en bil.... Det är "bara" och ta av Prickenpengarna för och köpa en biljäkel!!

Återigen, tänk om, tänk rätt!!