Så har dom kommit, mardrömmarna!! Usch och fy vilka drömmar jag drömmer. Inatt har jag drömt att Pricken har dött, vilket gör att jag vaknar helt förtvivlad och buffar på magen för och få nått tillbaka!! Oftast kommer det en lite buff ganska omgående men ibland håller h*n mig på halster.. Nä, fy, nu får det vara färdigdrömt!!

Sen har vi ju två katter. Två grabbar som är dryga året. Dom sover oftast med oss i sängen. Men hur ska man göra när bäbis kommer? Risken är ju minimal att grabbarna skulle lägga sig på Pricken, men man vet ju aldrig! Måste nog börja avvänja dom vid att sova i sovrummet... Eller har nån nått bra tips?
Det roligaste är nog när folk kommer och säger -Vad ska ni göra med katterna nu då? Ge bort dom? Ta bort dom?
Men alltså, vi kan väl inte vara dom enda i hela världen som har innekatter och ska få barn??? Vi får väl helt enkelt passa lite mer... Huvudsaken är väl att vi någonstans kan vila ordenntligt utan att behöva passa katterna hela tiden. Sen gäller ju detta "bara" några månader, för tillslut är ju Pricken tillräckligt stor att "säga ifrån" när lufsarna kommer!! Eller??

Vad har en bäbis i magen i vecka 25 för sovrutiner? Pricken är lugn hela dagarna och sen från klockan 23 är det fullt ös därinne fram till ca 7. Och nu är det inte riktigt det där lugna mysig buffandet längre, utan nu är det fullfjädrad Ninjaträning med tillhöranade disco! 
Det gör ju inte ont, men är väldigt obehagligt när man vaknar på nätterna för att man är sjösjuk bara för att Pricken är helt hysterisk! 
Hur kan man lugna? Det spelar igen roll om jag klappar, pratar eller sjunger (iofs så blir ingen lugn när jag sjunger. Låter Frun stå för det i familjen!   )
Om dessa vakenrutiner fortsätter så kommer jag och Frun gå skift från december och framåt.. Måtte det räta till sig lite iaf..

Fick ett mejl igår från nån klubb man hysteriskt har blitt medlem i för att göra allt rätt när man är gravid. Där stod det att jag är gravid i sjätte månaden. SJÄTTE MÅNADEN!! Alltså betyder det egentligen att det är tre månader kvar, 3 MÅNADER!! Alltså, nu har det rasslat på.. Sen är det ju det där med räkningen, igen. Man är ju inte gravid i 9 månader man är ju gravid i 9 månader och lite plus. Jag tror jag ska hålla mig till veckorna. Vecka 25 nu och jag "ska" gå 40, så då har vi 15 veckor kvar och 15 veckor är ju typ (om man räknar 1 månad = 4 veckor) 3 månader och 3 veckor. Så genast "vann" jag tre veckor att hinna göra klart allt på, vad det nu är som är sån panik att göra klart? 
Ja, det ska väl vara och fixa kattvakt när vi åker in på BB då. För resten det löser sig alltid   

Ny vecka, igår! Hade hela dagen planerad så på kvällen fullkomligt kraschade jag. Och efter gårdagens heldagsaktiviteter, ligger jag nu nerbäddad i sängen med kuddar, dator och katterna!! Även fast jag inte gjorde så mycket mer än åka runt och sitta i bilen är jag helt kraschad idag... Så himla tråkigt!!  

Men iaf så är allt som det ska! Både jag och Pricken gick igenom MVC U.A= utan anmärkning. Mina värden är bra. Jag behöver inte äta järn och blodtrycket och blodvärde ser helt okej ut! Prickens hjärta låg på 136 slag  ! Jag/vi ligger mitt i "normal"kurvan, så jag är inte för tjock och inte för smal utan alldeles precis som jag ska vara!!
Tydligen är min blodgrupp A-Rh negativ, så jag får ta ett extra blodprov och får jag ett blodgruppspositivt barn måste jag få en spruta efter förlossningen. Verkade inte vara mer problematiskt än så, fast ändå nått som måste hållas koll på!
Vi ska få ett TUL (tillväxtultraljud) i vecka 32 samt en träff med en läkare för att kolla om det kan hända att mina diskar går sönder ännu mer under en vaginal förlossning. Risken är nog väldigt liten men det känns bra att få det riktigt bekräftat och det kunde inte vår BM eller sjukgymnast göra.
När vi träffar läkaren ska vi även få ett "kontrakt" att det inte ska "trugas" på en vanlig förlossning utan blir jag trött och är färdig, så ska det inte divideras nått, utan då ska det snittas! Tydligen så har dom som policy på vårat sjukhus att man ska följa ett "mönster" och stannar man upp eller det tar för lång tid, då blir det snitt. Men det känns skönt och få det "på papper" i alla fall!
Sen tog vi upp att vi vill verkligen INTE gå över tiden, då det hänt så mycket olyckor i vår närhet med barn som gått över tiden, men det kunde inte vår BM säga nått om. -Vissa barn behöver två veckor till att växa på sig!! Men nej, inte våran Prick!! H*n ska ut på utsatt datum. Jag vill inte chansa att något händer bara för h*n ska växa med några gram till! Ser allt bra ut den 3/12 så ska det sättas igång! Men men, vi får fortsätta prata om det.. Sen tror jag ju att det blir ett novemberbarn!

Efter BM va det dax för sjukgymnasten. O ja vad kan man säga? Jag är trasig och jag kommer vara trasig hela vägen fram. Jag måste lyssna på kroppen och sluta tjura på. Kan jag gå en kvart, så göra jag det, sen måste jag vila. Jag kan då inte bara tjura ihop och gå 30 minuter för då blir det som idag, krasch!
Fick några övningar så jag kan träna mina inre magmuskler och dom kändes bra, dock har jag tokont på höger sida idag, så jag hoppas verkligen det är "träningsvärk" av dom 4 maglyften jag gjorde igår... För det känns väldigt annorlunda   
Fick även tips att köpa kuddar och lägga mellan knäna och under magen för och hamna lite mer rakt när jag sover, så direkt efter sjukgymnasten åkte vill Ikea och köpte kuddar jag kan palla upp mig själv med. Så här efter första natten känns det absolut ingen skillnad, men det kan ju bero på gårdagens aktiviteter...
Hon skickade iaf en remiss till gravidvattengympa, så det ska jag börja med i september och det känns otroligt skönt!

Idag jobbar Frun (min fina underbara Fru som är det bästa jag har och som står ut med mig även när jag är en vansinnig hormonhäxa  ) första dagen, så nu börjar den stora prövningen för mig att vara hemma ensam utan att få ett psykbryt för jag blir uttråkad! Nackdelen med att vara "frisk" i huvudet är ju att huvudet vill göra saker men kroppen orkar inte.. 
Nån som vet nån bra serie jag kan fördjupa mig i? 
Har några böcker jag kan plöja igenom oxå men jag känner inte riktigt att jag har läsro i kroppen än..
Hur ska jag hitta ron i att vara hemma och ta hand m mig själv och Pricken?
Hur ska jag inte få ett bryt?
Hur ska jag inte bli hysterisk på Frun som kommer hem efter jobbet, trött och inte vill roa mig?
Hur ska jag behålla min mentala hälsa denna hösten?

Om man bortser från ovanstående frågeställningar så känns det som det börjar lösa sig.
Stora stenar släpper från magen och jag börjar kunna andas lite igen. Vattengympa fixad, ny bil fixad, Prickens rum är i startgroparna, FK har godkänt sjukskrivningen och läkartider är planerad! Så det är ganska mycket som håller på att lösa sig! 

Ny vecka = ny vikt!

26/3 Ruvardag 11, en dag efter första plusset, 58,2 kg
13/4 Vecka 7, 6+0, 59,4 kg
10/5 Vecka 11, 10+2, 60,4 kg
22/5 Vecka 13, 12+0, 60,3 kg
29/5 Vecka 14, 13+0, 61,6 kg
12/6 Vecka 16, 15+0, 62,1 kg
19/6 Vecka 17, 16+0, 62,5 kg
26/6 Vecka 18, 17+0, 63,0 kg
3/7 Vecka 19, 18+0, 64,4 kg
10/7 Vecka 20, 19+0, 65,0 kg
16/7 Vecka 21, 20+0, 67 kg
24/7 Vecka 22, 21+0, 68,4 kg
31/7 Vecka 23, 22+0, 66,3 kg minus 2,1 kg, hur gick det till?? Trasig våg!!
7/8 Vecka 24, 23+0, 68,3 kg, Så nu ligger vi på 10,1 kg viktökning med över hälften gjord, det måste vä vara ok ändå?!
14/8 Vecka 25, 24+1, 69,1 kg

Hamnade på nån sida igår där dom förklarade att efter vecka 22 är bäbisen i magen ett barn, för det räknas som livsdugligt. För mig har bäbisen varit ett barn sen den 25/3 2012 men jag förstår hur dom tänker.. 
Det känns lite skönt att veta att Pricken kan klara sig på utsidan nu, även om det blir en lång kamp med medföljande komplikationer. Nu ska ju inget hända, men vad vet man!!??
H*n lever och mår gott där inne. Det sparkas och har sig lite titt som tätt. Vi har fått in väldigt mysiga rutiner nu när vi har varit hemma båda två med att känna, prata och mysa med magen! Blir lite annorlunda nu när Frun börjar jobba igen, men det löser sig alltid! 

Fick ett brev i fredags att Fkassan hade försökt få tag på mig, jag som inte svarar på nummer jag inte vet vem det är från, så jag ringde upp idag och pratade med min personliga handläggare.
En trevlig kvinna som undrade hur min plan såg ut. Hon tyckte att det va lite konstigt att jag hade blitt sjukskriven fram tills december för diskbråck utan uppföljning/behandlingsplan, men när jag förklarade att jag va gravid och det inte blir bättre så förstog hon. Det står ju ingenstans att jag är gravid på sjukintygen, så det kunde hon ju inte veta. Hon undrade lite om vad jag hade för plan "med livet", så jag förklarade att jag ska försöka få gravidvattengympa och ev gravidyoga (trots läkarens nejsägande, jag måste ju prova), måste ju göra nått och känner ganska fort om det inte funkar.
Iaf så är min sjukskrivning okejad hela vägen fram och jag ska höra av mig så fort bäbis är ute, så vi kan stryka sjukskrivningen och går över på föräldrapenning istället. Så jag får väl göra det.

Sen ska man inte gnälla men jag blir så otroligt lessen på alla människor som inte kan förstå hur det är att ha ont, som inte förstår att när dom sover då ligger jag och inte kan sova för att jag har ont. Blir så lessen och besviken på människor som hela, hela tiden måste påpeka att dom jobbar och det gör inte jag!! Jag hade hellre fått sova och arbeta än och ha det så här. Jag kan inte slå bort känslan att vissa tycker jag är lat och jag lovar, hade det gått hade jag arbetat!!
Nä lessen, sårad och besviken bli jag. 

Varje morgon startar med en kamp att ta sig upp ur sängjävlen! Det gör så ont så ont så ont. Känner verkligen att jag har tappat tålamodet på det här med att det ska göra ont! Jag kan inte sätta mig upp, rulla runt eller hasa mig ur sängen. Så det tar sin lilla stund och komma ur sängen på morgonen och sen då, jo då ska man vara glad och trevlig, sprallig och nöjd, lycklig och sprudlande för att vi är gravid, men jag orkar inte... JAG ORKAR INTE MER NU!!!!!
Sviterna över att vara "förlamad" från magen och neråt innebär att jag får arbeta det dubbla med överkroppen, med min trasiga axel, med 10,2 kg mervikt!! 
Gahhh vad trött jag är! Jag vill bara få vara smärtfri, få sova en natt utan att vakna när jag vänder på mig eller bara kunna kliva upp och på toan utan att behöva ligga vaken en halvtimme för och lägga upp en plan hur fan jag ska ta mig upp ur sängen!! Nä, det måste räcka nu..

Ja så va det det där med hormoner..
Säger bara fy fan! Jag gör inget annat än och skäller eller gråter.. Usch!

Ny vecka igen! Nu börjar lugnet lägga sig ordentligt. Pricken rör sig lite titt som tätt varje dag. Skulle det hända nått nu och Pricken måse komma ut, så finns det iaf en chans (en väldigt liten men dock en chans) att h*n klarar sig!! Inte för att nått kommer hända men ändå! 
Nu längtar jag, så otroligt! Har inte haft den känslan förrän sista tiden. Nu vill jag träffa Pricken. Se hur h*n ser ut. Känna hur h*n känns. Lukta hur h*n luktar. Fast det är helt okej att Pricken håller sig kvar i några månader till. Jag är bara lite ego   

6/3 Ruvardag 11, en dag efter första plusset, 58,2 kg
13/4 Vecka 7, 6+0, 59,4 kg
10/5 Vecka 11, 10+2, 60,4 kg
22/5 Vecka 13, 12+0, 60,3 kg
29/5 Vecka 14, 13+0, 61,6 kg
12/6 Vecka 16, 15+0, 62,1 kg
19/6 Vecka 17, 16+0, 62,5 kg
26/6 Vecka 18, 17+0, 63,0 kg
3/7 Vecka 19, 18+0, 64,4 kg
10/7 Vecka 20, 19+0, 65,0 kg
16/7 Vecka 21, 20+0, 67 kg
24/7 Vecka 22, 21+0, 68,4 kg
31/7 Vecka 23, 22+0, 66,3 kg minus 2,1 kg, hur gick det till?? Trasig våg!!
7/8 Vecka 24, 23+0, 68,3 kg, Så nu ligger vi på 10,1 kg viktökning med över hälften gjord, det måste vä vara ok ändå?!

Nu är vi nog i viktfas igen! Ny våg inhandlad och vikten verkar ha stått stadigt sedan för två veckor sedan   
Halsbrännan från helvetet kommer och går. Drömmarna om otäcka saker kommer lite tätare och jag har en förmåga att vakna av oro på nätterna! Förmodligen precis som det ska!

Pricken vecka 23   

Nu längar jag tills nästa tisdag då det är dax för MVC-besök och lyssna på hjärtats hjärta igen!   

Konstaterade imorse att vågen, om jag väger mig på varje vecka, är trasig!! Så förra veckans viktnedgång är nog bara ett minne blott.. Tyckte det va lite konstigt!! 
Hade jag vetat lite tidigare att den va trasig så kan jag inte hade behövt äta mig igenom denna veckan... Hahaha! Blir spännande och ställa sig på den nya vägen lite senare idag, bara vi kommer iväg och köper en!!   

Pricken mår bra (tror jag). Lever om mer och mer. Dom dagar h*n är still så blir jag orolig och buffar lite på magen och oftast kommer det en liten ninjaspark tillbaka! Väldigt skönt att verkligen känna att det rör sig. Det känns som man har lite mer koll nu!
Fruarna är i någolunda i fas igen. Jag har väl mer eller mindre ont varje dag, så jag "orkar" inte längre säga det.. Det är lixom ett normalskick med smärta nu! Frun börjar sakta men säkert återkomma till livet och det känns otroligt skönt att hon iaf är ganska okej igen!
Kom på härom dagen att att här är vi helt låst på den 4 december, men vad vet man? Pricken kan ju komma tidigare, så jag fick lite panik och började berätta för folk att allt finns hemma. Skulle det vara så att Pricken kommer tidigare så finns babyskydd, barnvagn och lite smågrejer här hemma som folk kan hämta och leverera till oss!! Men nu ska det inte hända nått förrän i december, så det är ju ingen fara!!

Har en vän på Priden som precis skrev detta på sin facebook:
"En familj är att man är bra ihop", "en familj är att man tar hand om varandra", "en pappa är precis som en mamma med skägg. Det är samma sak fast olika personer." Barn förklarar familjer på Stockholm Pride.
Det finns gott om kloka barn i vår värld!