Det rör på sig både tidsmässigt och Prickenmässigt! Idag har Pricken levt rörvare hela dagen, inte varit still många timmar alls. Jag har fortfarande inte riktigt förlikat mig med att det är en människa därinne, så ibland när det rör sig som mest eller när h*n spjärnar emot, så håller jag på att hysteriskt skratta ihjäl mig för jag kan inte likna känslan med något jag någonsin har varit med om! Men när chocken väl släpper så är det helt underbart (dom gånger det inte gör ont)!! Det är så skönt att jag kan känna varje dag och att det börjar bli ett mönster på rörelserna!
Jag kom på härom dagen att herregud, jag har ju 2 hjärtan i mig! Hur fränt är inte det lixom   

Men om man bortser från att Pricken mår bra och lever rövare, så är jag helt förstörd! Så fruktansvärt ont i ryggen! En kombo av diskbråck och foglossning och inget jag gör hjälper. Tabletter vägrar jag äta, så jag gör inget annat än och vilar mig i form, men formen kommer visst inte... Alltid ont, alltid gnällig och alltid lessen!! Inte så bra alls. Jag vill sova, må bra, njuta av att bli större, inte vara livrädd och få ännu ondare för att jag blir större!!
Ska till läkaren på tisdag på återbesök så vi får se vad som sägs... 

Schajse!!! Vi klev över hälftenstrecket igår!! Hälften, ja herregud, hälften! Halvvägs! 
Det har gått så jäkla fort, fast ändå så sakta, fast ändå så fort! Det är så himla upp och ner! Dom 12 första veckorna gick sååå otroligt sakta, men från vecka 12 till nu så har det bara rasat i fart... Det känns som vi inte kommer hinna, men på riktigt, vad är det vi ska hinna? Vi har en vagn, vi har ett babyskydd, vi har kläder, vi har ett hem, vi har en bil och det viktigaste av allt, vi har varandra!!    Men iaf eftersom man är lite "äldre" så blir/är man ju väldigt bekväm av sig, så jag vill ha allt klart. Typ bäbisrummet, ny bil, mer kläder osv, men det löser sig alltid! 
Men ja för att återkomma till det här med tiden!! Nu går det väl med en rasande fart fram tills det är några veckor kvar.. Och vi kommer hinna!!

Pricken mår bra, sparkar och donar lite varje dag. Börjar känna mer och mer och min mamma har till och med känt en liten ninjaspark. Frun hon känner varje dag hon    Det börjar bli ett mönster med hur Pricken rör sig! 
Helt otroligt, det är verkligen en människa i mig, mitt barn, vårt barn!   

 
Prickens hus vecka 20   

Vet inte om jag har fått en liten dipp efter ultraljudet, en sån där euforisk känsla att se Pricken för att sen landa i att nu får vi inte träffa Pricken igen förrän vecka 32 på TULet.
Känner mig så lessen och trött. Gnällig och tjatig. Hormonig och påfresande.
Jag är så trött på att ha ont, trött på att inte få sova, trött på att inte ha nått minne kvar, trött på att inte kunna hjälpa till hemma, trött på att det är skitväder ute, trött på att känna mig stressad över att gå tillbaka och jobba och inte må bra av det (även fast jag inte vet om jag får gå tillbaka), trött på att känna mig otymplig redan nu när det är 4 månader kvar, trött på att när jag väl somnar och vaknar så går det inte och somna om igen, trött på att det alltid är saker som ska göras (som jag inte kan hjälpa till med), trött på att det alltid är saker det ska tänkas på (som jag iaf inte kommer ihåg vilket är otroligt frustrerande), trött på att vara trött!!

Men jag är otroligt tacksam att Pricken mår bra, så otroligt tacksam! Vår fina Prick, vårat lilla   

Idag va det dax för RULet. Två nervösa, tysta mammor gick in på rummet och satt helt tysta tills vi såg det lilla hjärtat fladdra! Allt ser bra ut och Pricken följer alla "normal"kurvor man kan! Längd 19 cm och vikt 243 gram   

 

Magbild vecka 20, 19+0. 

 
Börjar bli ganska rund och det är ju inte undra på efersom Pricken är 19 cm. Har kommit till ro med magen, så nu känner jag mig ganska fin och inte bara "nyäten" hela tiden! 
Pricken fladdrar och småbråkar därinne och det är så skönt att veta att jag känner h*n!

Ny vecka=ny vikt!!
26/3 Ruvardag 11, en dag efter första plusset, 58,2 kg
13/4 Vecka 7, 6+0, 59,4 kg
10/5 Vecka 11, 10+2, 60,4 kg
22/5 Vecka 13, 12+0, 60,3 kg
29/5 Vecka 14, 13+0, 61,6 kg
12/6 Vecka 16, 15+0, 62,1 kg
19/6 Vecka 17, 16+0, 62,5 kg
26/6 Vecka 18, 17+0, 63,0 kg
3/7 Vecka 19, 18+0, 64,4 kg
10/7 Vecka 20, 19+0, 65,0 kg

Jag läser ganska många bloggar om just IVFare. Fram tills nu har alla, tillslut, varit solskenshistorier. Igår hände det som inte får hända för en gravid IVFare, hennes barn dog i magen. Den sorgen. Hur återhämtar man sig? 

Googlar man är det oftast skräckhistorierna man får upp, men denna IVFare har jag följt i så otroligt många veckor. Från innan plusset fram till nu och dom ligger bara 2 veckor före oss. Dom är så lika oss, dom är oss fast om 2 veckor, få jag ju för mig!

För er som inte har varit inne i IVFbloggsfären eller homobarnagörandet, så är det så att vi ger varandra stöd, tips och hjälp. En fascinerande värld där vi kan vara anonyma och aldrig någonsin träffas men fortfarande få ett sånt otroligt stöd av varandra. Dom som kommenterar denna bloggen anser jag vara mina "vänner", i denna lite konstiga värld vi delar. 

Men just denna incident som hände igår, tog knäcken på mig! Jag känner hur ångesten och paniken kommer krypande över mig. Vi har rutinultraljudet på tisdag och jag är livrädd att något ska ha hänt. Att Pricken inte längre lever, att Pricken är sjuk så vi måste avsluta graviditeten, att Pricken är sjuk men går att "laga". 
Hela denna graviditet har jag alltid fått nått nytt och oroa mig för, sånt jag inte hade en aning om, sånt jag inte hade velat tänka på. Jag hade velat leva i min lilla "bubbla" och inte vetat allt jag nu vet..
Hela graviditet har gått ut på datum, veckor och tider:
Vecka 12 för då minskar missfallsrisken.
RULet, för då får man veta att allt är okej.
Vecka 27, för då överlever 9/10 barn om dom föds.
Förlossningen, allt kan hända.
Plötslig spädbarnsdöd, hur överlever man som förälder?

I min lilla bubbla, där är RULet bara ett sätt att få veta vilket kön bäbisen är, INTE att det är något fel på hjärta, hjärnan, njurar, lungor eller levern mm.
I min lilla bubbla så ser allt bra ut på RULet så kommer det aldrig någonsin hända något med vårt barn.
I min lilla bubbla så fanns det ingen tanke alls på att nått kan vara fel eller att nått kunde hända. Eller jo, det fanns väl där, men jag tillät mig inte och plocka fram det. 
Och nu sitter jag här, men ångesten och paniken som sakta men säkert äter upp mig. Hur ska jag klara detta i 21 veckor till? Hur ska jag orka? 

Tänk om:
allt ser bra ut på RULet och vårt barn dör senare.
inget ser bra ut på RULet och vi måste ta bort vårat barn.

Jag försöker trösta mig med att jag är en helt "normal" människa. Jag är inte en av dom alla "vanliga" par som inte kan få barn pga olika andledningar (absolut inget ont om "vanliga" par som inte kan få barn, bara en klen tröst för mig). Den enda anledningen jag inte kan få barn på "normal" väg är att jag är en kvinna, gift med en kvinna. Så det är inget fel på mig eller min kropp. Jag tillhör inte kategorin "ofrivilligt barnlös", utan jag tillhör kategorin "lite krångligare väg till ett barn"
Det finns ingen anledning till att Pricken inte vill bo kvar eller må bra i mig.

Kan jag få komma tillbaka till min bubbla igen?

Frun har gett mig bloggläsarförbud. Jag får inte längre läsa andras bloggar. Och hon har nog rätt. Jag måste nog hitta tillbaka till mitt lugn, min ro och försöka bry mig om mig själv utan att få input från andra.. 
Jag måste fortsätta blogga på denna sida för mitt eget huvud, men jag måste nog ta en paus från allt läsande ett tag. Jag kommer att återkomma och läsa i kapp mig, men nu måste jag få vila lite!
Tack ni alla därute och lycka till!!   

3 dagar kvar till RUL!

Skräck, panik och ångest!

Jag har ju känt en "massa" sparkar och fladder i några dagar(Och nä, det kan inte bara vara gaser nu... Hahahahah) ! Idag kände tog jag Fruns hand och la dit, så nu har hon oxå känt Pricken!! Hur jäkla fränt som helst!!!
Det bor en människa i mig!!!   

Herregud vad jag inte riktigt hinner med!! Eller jo det gör jag ju men alltså vart tar tiden vägen?
Bara en vecka kvar till ultraljud, bara en vecka (eller blir det två?) kvar tills hälften är gjord!! Herrejäklar vad det tickar på..

Nu är de bara en väntan på ULet, sen ska det shoppas lös på riktigt!!    Jag hoppas verkligen att allt ser bra men det borde det juh, eftersom jag antar en större form varje dag!!   

154 dagar kvar!

45 % gjord!

Shit...

Tisdag = ny vägning, dock blev det efter frukost idag...

26/3 Ruvardag 11, en dag efter första plusset, 58,2 kg
13/4 Vecka 7, 6+0, 59,4 kg
10/5 Vecka 11, 10+2, 60,4 kg
22/5 Vecka 13, 12+0, 60,3 kg
29/5 Vecka 14, 13+0, 61,6 kg
12/6 Vecka 16, 15+0, 62,1 kg
19/6 Vecka 17, 16+0, 62,5 kg
26/6 Vecka 18, 17+0, 63,0 kg
3/7 Vecka 19, 18+0, 64,4 kg

Jäklar vilken skillnad det är på morgonen och på kvällen på magen! Här kommer iaf en eftermiddagsbild på magen!
Det är tur vi vet att det bara är en därinne för man blir ju lite fundersam...