Jag och Frun har startat ett litet "upp till kamp"uppror   
Vi ser oss inte som offer, inte som hjältar, utan vi vill bara lyfta frågan och få en ändring av lagen!!
Så här ser lagarna ut idag och dom krockar lite:

Är man gift, kvinna och man, blir man föräldrar automatiskt när barnet är fött.
Är man gift, kvinna och kvinna, måste man lämna samtycke hos socialen för att bli föräldrar.
Detta trots att, som i vårt fall, Frun har lämnat samtycke för varje steg på vår väg att bli föräldrar.

Så här står det i föräldrabalken:
1 § Är vid barns födelse modern gift med en man, ska denne anses som barnets far, om inte annat följer av 2 §. Detsamma gäller, om modern är änka och barnet föds inom sådan tid efter mannens död att barnet kan vara avlat dessförinnan. Lag (2009:254).

9 § Har insemination utförts på modern enligt 6 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m eller har befruktning av moderns ägg utförts enligt 7 kap. samma lag med samtycke av en kvinna som var moderns maka, registrerade partner eller sambo och är det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom inseminationen eller befruktningen, ska den som har lämnat samtycket anses som barnets förälder.

Och så här står det i diskrimineringslagen:
1 § Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.

Diskriminering

4 § I denna lag avses med diskriminering
1. direkt diskriminering
: att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,

Vår anmälan resulterade i detta, just nu.

Sundsvalls Tidning
Mittnytt
Det vi naturligtvis hoppas uppnå är en lagförändring av föräldrabalken så vårat äktenskap är lika värt som "alla andras"  och att vi blir föräldrar på samma sätt som "alla andra"  

Ni som känner oss, låt det som står på denna bloggen, stå här! Det är inget vi behöver dryfta i det "verkliga" livet!!

Nu är vi nere på ensiffrigt på tiden som är kvar!! Helt otroligt spännande!   
Prickens rum blir klart innan helgen, så det känns verkligen som allt håller på att falla på plats!! Så himla skönt!!

26/3 Ruvardag 11, en dag efter första plusset, 58,2 kg
13/4 Vecka 7, 6+0, 59,4 kg
10/5 Vecka 11, 10+2, 60,4 kg
22/5 Vecka 13, 12+0, 60,3 kg
29/5 Vecka 14, 13+0, 61,6 kg
12/6 Vecka 16, 15+0, 62,1 kg
19/6 Vecka 17, 16+0, 62,5 kg
26/6 Vecka 18, 17+0, 63,0 kg
3/7 Vecka 19, 18+0, 64,4 kg
10/7 Vecka 20, 19+0, 65,0 kg
16/7 Vecka 21, 20+0, 67 kg
24/7 Vecka 22, 21+0, 68,4 kg
31/7 Vecka 23, 22+0, 66,3 kg minus 2,1 kg, hur gick det till?? Trasig våg!!
7/8 Vecka 24, 23+0, 68,3 kg, Så nu ligger vi på 10,1 kg viktökning med över hälften gjord, det måste väl vara ok ändå?!
14/8 Vecka 25, 24+1, 69,1 kg
21/8 Vecka 26, 25+0, 70,6 kg
28/8 Vecka 27, 26+0, 71,0 kg
4/9 Vecka 28, 27+0, 72,0 kg
11/9 Vecka 29, 28+0, 72,6 kg
18/9 Vecka 30, 29+0, 73,9 kg
25/9 Vecka 31, 30+0, 74,8 kg

Att andas är tydligen överskattat! Så fort jag rör mig blir jag andfådd och håller på att dö lite och SÅ himla dålig kondis hade jag inte innan... Men det blir väl så, när nån har flyttat in och tar plats!!
Det absolut värsta med det här med andning är att jag låter som en tjockis!! Jag vaknar själv över hur jag andas på nätterna... Inte bra!! Sen verkar jag ha fått en släng av gravidsnuva oxå, för jäklar vad tät jag är ibland!!

Varje kväll har bäbis hicka!! Helt otroligt att jag har en människa i mig som hickar!! Helt jäkla OTROLIGT!!!!

Idag har vi handlat färg till blivande barnrummet   
Vi ska ha 3 vita väggar och en grön fondvägg!!

Den känns så otroligt lugn, så den passar i ett barnrum! Jag är ju överförtjust i allt som är grönt så det här blir tokbra!!
Ska bli så mysigt och få ordning på rummet så man kan börja tvätta upp kläder ordentligt och hänga in i garderoben, planera in vad som ska stå vart osv.. Åhh vilka mysiga dagar det kommer vara så här i höstrusket!!   

Vagnen hämtad och parkerad hemma!
Hjärtat i halsgropen och nervositeten är ett faktum!!
Tänk om.....?
Men fin är den!!

Igår fick hem inbjudan till 3 föräldraträffar och en BB-träff på sjukhuset. Spännande!
Dock blir vi lite förvirrad för vi ska egentligen inte gå förrän nästa månad, så jag vet inte vad vår BM har gjort?! Men det är väl helt okej, vi får extra tid på oss fundera och smälta allt   

Så här nära har vi aldrig varit   

HÄR har vi lite info om vecka 30, 29+0!! Kan säga att jag börjar bli lite nervös.... Men på ett bra sätt   

26/3 Ruvardag 11, en dag efter första plusset, 58,2 kg
13/4 Vecka 7, 6+0, 59,4 kg
10/5 Vecka 11, 10+2, 60,4 kg
22/5 Vecka 13, 12+0, 60,3 kg
29/5 Vecka 14, 13+0, 61,6 kg
12/6 Vecka 16, 15+0, 62,1 kg
19/6 Vecka 17, 16+0, 62,5 kg
26/6 Vecka 18, 17+0, 63,0 kg
3/7 Vecka 19, 18+0, 64,4 kg
10/7 Vecka 20, 19+0, 65,0 kg
16/7 Vecka 21, 20+0, 67 kg
24/7 Vecka 22, 21+0, 68,4 kg
31/7 Vecka 23, 22+0, 66,3 kg minus 2,1 kg, hur gick det till?? Trasig våg!!
7/8 Vecka 24, 23+0, 68,3 kg, Så nu ligger vi på 10,1 kg viktökning med över hälften gjord, det måste väl vara ok ändå?!
14/8 Vecka 25, 24+1, 69,1 kg
21/8 Vecka 26, 25+0, 70,6 kg
28/8 Vecka 27, 26+0, 71,0 kg
4/9 Vecka 28, 27+0, 72,0 kg
11/9 Vecka 29, 28+0, 72,6 kg
18/9 Vecka 30, 29+0, 73,9 kg

Som alla första gångsföräldrar har man ju noll koll på vad som kommer hända när bäbis väl är ute.
Jovisst, man blir trött, man blöder, man kan bli lite lessen osv..
En av mina stora skräcker är att inte kunna säga nej, tänk om vi kommer hem från BB, vi är hellt färdiga, kroppen gör inte längre som man vill, bäbis bara skriker, amningen vill inte komma igång, folk vill hälsa på och vi kan inte säga NEJ!!
Läste detta och tyckte det va underbart:
Läs HÄR

Hon plockar upp skräcken som jag känner och hon skriver så bra att det är inte dom som vill hälsa på som är dum, utan vi, som inte kan säga nej...
Nu hoppas jag naturligtvis att för första gången i mitt liv jag kommer att kunna säga nej utan att gråta pga dåligt samvete, men oddsen för det är ju inte så stor, nyförlöst, trött och hormonell... 

Då har vi passerat 200 dagar som gravid! 80 kvar! Fast jag tror ju fortfarande att bäbis kommer 2 veckor för tidigt!

Hux flux har jag börjat oroa mig att Pricken ska vara sjuk. Nån "konstig" åkomma eller nått annat knas.
Dessutom kommer det över mig ibland, dom där  "vad har vi ställt till med"-känslorna.. Rädslorna!
Kommer vi mäkta med?
Är vi "stor" nog att ta hand om ett liv?
Är vi verklgen redo för det här?
Hur gör man?

Jag ångrar mig inte alls men ibland kommer dom där tankarna svischade förbi och ställer till det för min lilla hjärna..
Ja lite hysterisk är man ju... Och jag vet att det kommer bli bra. Jag är nog en fullkomligt normal blivande mamma!