Livrädd. Fullkomligt livrädd att få missfall. 
Kroppen gjorde en ny grej igår, den började ila, så jag fullkomligt ballade ur i hjärnan!! Försöker intala mig att kroppen kan hitta på vad som helst nu i början och det är mycket nytt som ska "ordnas" till.
Försöker intala mig att "inget blod, ingen fara". Fattar inte vad som har hänt sista dygnet med min lilla hjärna?!
Ju mer jag reagerar på allt som händer i kroppen, desto mer missfallstankar får jag, desto mer får jag för mig att jag kan tänka mig fram till ett missfall. Ekorrhjul!! Så jäkla dumt! Livrädd att jinxa nått genom att prata om det.. 
Man blir ju knäpp för mindre!!

Har inte testat nått mer och försöker verkligen landa i att allt ska gå bra, vilket är svårt när hjärnan hela tiden ställer till det!

Men kroppen känns densamma:
Stora ömma bröst.
"Sendrag" i bäbistrakten.
Illamående på morgonen, men jag kräks inte. Illamående, dagtid, innan jag kommer på att jag är hungrig.
Trött.

Försöker sova så mycket jag kan. Lyssna på kroppen och vila när det behövs. Äter det jag vill, när jag vill. Vilket fortfarande är mest Creme Fresch, ofta! Haha!

Nä nu har jag skrivit av nig, så nu hoppas jag verkligen att dessa dumma tankar försvinner..

GLAD PÅSK till er alla!