Nyss hemkommen efter några timmar på akuten!
Tog en rask prommis hem efter en fika på stan idag, kommer hem går på toa, och det är blod, igen, mer än sist!!
Ringer 1177 som ser till att en barnmorska från vårt sjukhus ringer, som i sin tur skickar oss vidare till akuten!
Väl på plats fick vi vänta (dock inte alls så länge jag hade förväntat mig), komma in i ett litet rum där en sköterska tog stick i fingret, temp och blodprov. Efter det blev vi hänvisade till ett litet rum till där vi låg i ca 15 minuter innan vi skickades in i gynrummet. Där satt vi med hjärtat i halengropen i ca 30 minuter tills doktorn kom.
Jag strippade och hoppade upp i stolen. VULet gjordes och där inne ligger en VÄLMÅENDE, 2,1 cm lång Prick med ett fladdrande hjärta och vinkar   

Skönt att Pricken mår bra och att allt ser bra ut, dock vet ingen vart blodet kommer ifrån... 
Med orden att leva som vanligt, ta det lugnt om det blöder igen och DU VET OM DU FÅR MISSFALL, kom vi hem nu och tvärdog i soffan!!

Glad sista April!   

Panik, det kommer blod! Inte mycket alls, men det finns och syns.
Pratade precis med 1177 och har fått order om liggläge med värme. Kommer det mer blod och mer smärta måste vi åka på akuten. Men alltså, paniken i kroppen!!! 
Det är "vanligt" med små blödningar, det behöver inte betyda missfall. Men jäklar vad rädd jag är!!!!

UPPDATERING 3 timmar senare...
Inget mer blod och lite värk, så nu håller vi tummarna att det är över!!! Att det bara va en "hej jag är din kropp och slappna inte av nu, för då ställer jag till det ordentligt för dig"varning!

Herregud va trött jag är.. Helt färdig! Orkar knappt andas. Att göra saker efter jobbet är helt omöjligt..
Somnar i soffan klockan 19, masar mig till sängen klockan 22 och kliver upp klockan 7, helt färdig!
Måtte det går över snart så jag kan leva som en normal människa!

Låt mig presentera Pricken, vårt 13 mm långa "fladder"   

 
(Alltså Pricken är den lilla avlånga "nöten" mitt i bilden)
(Försök och undvika och tänka på kyckling när ni tittar på min livmoder! Hahahahahahahahaha)

Dock några veckor innan man kan andas ut, på riktigt! 4 veckor kvar!!

Hade en väldigt stor äggstock kvar på höger sida, så jag måste vara uppmärksam på smärtor, då den tydligen kan vrida sig runt sin egen axel!! Och DÅ gör det tydligen väldigt ont och då måste jag in på OP! Men, det behöver ju inte hända! Lite konstigt att kroppen inte har gått till sig efter alla hormoner.. Men ja ja, det blir nog bra! 

Försöker desperat hålla mig lugn inför imorrn. 

Farhågor:
Tomt.
Inget som rör sig.
Pricken är för liten.

Nojjade upp mig själv till den höga graden av hysteri förut, så jag åkte in på Statoil och köpte ett paket Röda hårda Prince. Går det inte bra imorrn, då ska jag röka mig igenom en dag.
Jag säger ju det, hysterisk!

Men allt SKA gå bra! Allt MÅSTE gå bra! Det här blir bra!!

Ont! Jag har ont! Känns som ordentlig mensvärk eller växtvärk som det heter nu.. Men det är otroligt stressande att ha ont. Vill inte ta nån tablett heller om det skulle vara nått som är på väg att bli knasigt vill jag vara medveten om min kropp och hur den gör och vad som händer. 
Nu behöver det ju inte vara det värsta som händer utan det kan ju helt enkelt bara vara en "fis på tvär´n", men det känns inte ok iaf.. Försöker och inte stressa upp mig, hålla mig lugn och fokusera på allt annat. 

Det spelar ingen roll om jag ligger, sitter eller står upp så värker det.. Nere till vänster gör det ont...
Men det är ju så oxå nu, att så fort nått känns annorlunda med kroppen så blir man ju helt hysterisk!
Den som sa att ruvarveckorna är det värsta får ta tillbaka det, för det är dom här veckorna som är dom värsta.
2 dagar kvar tills vi ser Pricken och sen är det "bara" 4 vekor kvar tills vi passerar vecka 12.. 4 veckor = 4 veckor av hysteri modell värre!!

Ikväll ska jag ut i skogen på pubafton och titta när Frun ska spela. Skönt och göra nått annat än och sitta hemma i soffan och vara hysterisk! 
Har lixom inget sug att träffa folk och göra en massa saker nu.. Vet inte vad som hänt med mig. Tror det är känslan att alla "ser" på mig att det är nått som är annorlunda och eftersom vi inte vill vara offentlig riktigt än, så är det bättre att låsa in sig än att behöva få "konstiga" blickar! 
Man är ju lite knäpp!

Inatt klockan 00:10 ringde Fruns telefon, det va vår gode vän, som lite förvirrande, lite hysteriskt fnittrande sa
-Mitt vatten har gått, kan ni komma och ta Bäbis?
Hon heter inte Bäbis (och hon är inte en bäbis heller) men jag vill inte skriva ut hennes namn, men iaf är det deras första barn som är 3 år och som ligger och sover.
Både jag och Frun flög upp, packade ihop typ tandborste och lite kläder och åkte upp.

Frun bäddade ner sig i soffan och jag bäddade ner mig i sängen bredvid Bäbis. Vi insåg ganska snabbt att vi får inte plats alla tre i sängen då Bäbis lagt sig precis tvärs över sängen!

Ligger vaken länge och är lite "orolig" och spänd och hoppas att allt går bra på sjukhuset.
Bäbis vaknar till vid 3 och frågar efter pappa varvid jag svarar att dom är och "tittar" på den lilla bäbisen (jag sa inte tittar men jag kommer inte riktigt ihåg vad jag sa, lite lätt tröttyr) varvid denna lilla trötta flicka bara lixom okejar situationen och lägger sig och somnar om.

Vid 4-snåret kommer det ett mms till Fruns telefon att allt är klart och att allt har gått bra!
Därefter somnar jag nöjd och glad över att åter har blivit "tant" åt en liten Prinsessa!!


Vid halv sjusnåret är det dax och vakna så jag går in till rummet och hon tittar på mig och utbrister:
-Bäbisen, när den kommer hem, ska den ligga bredvid mig i sängen och sova.
Med en sån otrolig glädje i rösten. 
Fina fina fina Bäbis. Så liten men ändå så stor!

Tittade mig i spegeln och verkligen tittade på mig själv! Jag är otroligt blek och otroligt tjock (svullen om magen).
Jag brukar ha solat en gång i veckan för att hålla mina utslag i fas och samtidigt inte bli så där vintergenomskinlig, men efter starten med IVFbehandlingen så slutade jag för det kändes inte bra med alla dessa konstiga saker i kroppen. Och nu är jag/vi GRAVID (har fortfarande inte riktigt kommit på det) så nu vill jag inte sola...

Om man bortser från dom invändiga förändringarna så har det ju faktiskt hänt lite mer.
Utvändigt:
Mycket större bröst.
Finnar/kvisslor i ansiktet.
Väldigt svullen om magen.
Mina vader känns/ser är större.
Har lite ont i ryggen.
Svårt att böja mig framåt, typ ta på sig skorna, eftersom magen är svullen.

Så att gå från att vara ganska nöjd med sin kropp till en svullen, blek tjockis som inte kan röra sig ordentligt, det tar lite på kroppen, humöret och huvudet!!
Det är för en bra sak, jag vet, men eftersom jag fortfarande inte förstått att jag/vi är gravida så tar det lite längre tid att bli okej med alla förändringarna..

Det får gärna bli måndag nu!